UPP ^

Alfa-skolans pedagogik av Birgitta Sundvall

De senaste årens hjärnforskning har visat att vår intelligens blockeras av negativa känslor som rädsla, sorg, irritation, ilska osv.

Idag vet vi att känslor ÄR någonting. Känslor är knutna till en mekanism, en substans s.k. peptider, som rör sig genom kroppen och tas emot av olika receptorer i hjärnan, i nervsystemet, i immunförsvaret osv. Om känslorna är negativa försämras olika funktioner. Vår hjärna är inte som en bilmotor - bra eller dålig. Den lever och kan alltid utvecklas i en stimulerande miljö.

Tomma ord och siffror “tänder” inte allas intelligens. Innehållet är viktigt.
Hjärnan behöver engagemang, variation och goda känslor! Då utvecklas den.
Så var vi ämnade att fungera. Facit är skrivet i våra celler. Tack vare fantastiska
hjärnforskare kan vi idag veta detta.
* Marian Diamond,Matti Bergström,Rolf Ekman....

Min pedagogik började egentligen när jag själv gick i skolan. Mina första år i skolan var mycket besvärliga. Jag kunde se en text, men ändå inte se den. Jag fick liksom inte tag i innehållet. Jag försökte och försökte men det fungerade inte. Jag led av att tvingas sitta där vid min bänk timme efter timme, år efter år med tomma innehållslösa ord framför mig.
Det kröp i hela kroppen och det var med stor ansträngning, som jag lyckades hålla mig något så när stilla.

Men en dag i femte klass hände det ett “ under“. En kamrat hade lovat att hjälpa mig med
en engelsk grammatikläxa. Vi var ute och hade roligt. Glada och skrattande slog vi oss ner
på marken. När jag öppnade boken SÅG jag plötsligt hela sidan. Allt var så tydligt. Efter några minuter kunde jag läxan, utan hjälp.

Så småningom lärde jag mig känna igen ett visst “tillstånd” , då jag visste att NU kunde jag
lära mig. Jag hittade knep för att bli mottaglig för inlärning. Senare som lärare kände jag snart igen det här problemet hos många elever, som var okoncentrerade och störde lektionerna.

Hjärnan arbetar på olika våglängder, som kan mätas med EEG. Beta- Alfa- Theta- och
Delta-vågor. I ett avspänt vänligt sinnestillstånd arbetar hjärnan i Alfa-vågorna 7 - 13 cykler per sekund s.k. avspänd koncentration. Där sker en effektiv inlärning. Det var detta tillstånd som jag intuitivt lärde mig hitta i skolåldern.

Alltför många lektioner är fulla med ord och siffror, som är “ kemiskt rena” från känslor och
engagemang. Många lärare lurar sig genom att tro, att vi inte har tid med annat än
“ korvstoppning”. Fler och fler elever slocknar och några blir frustrerade och bråkiga.

Genom åren som lärare växte en pedagogik fram, som fick alla elever att utvecklas, steg för steg. Framförallt i matte, engelska och svenska. Med tanke på hur hjärnan fungerar är det viktigt hur eleverna får arbeta med sina traditionella skolämnen, för att kunskapen ska landa och sen finnas kvar.

Våra sinnen behöver också stimuleras för att utveckla intelligensen. Vi behöver växla mellan funktionerna i höger och vänster hjärnhalva, mellan analytiskt - holistiskt, mellan allvar - lekfullhet, mellan fokusering - defokusering, mellan stillhet - rörelse;

Dessutom strävar jag efter att väva in ett meningsfullt innehåll, som väcker omtanke, innerlighet, glädje osv. så att eleverna mår bra.

Med rätt musik och enkla sköna kreativa inslag kan jag oftast “ ställa in “ Alfa-stämningen
i klassrummet. Då fungerar inlärningen bäst.

Idag föreläser jag på olika skolor ute i landet om hjärnforskningen och Alfa -pedagogiken.
Många lärare, som förstår vad det handlar om, prövar i sin klass och märker att det fungerar.
När eleverna känner att de växer, blir det ett trivsammare arbetsklimat i klassrummet.

I Linköping blev jag tillfrågad om jag kunde hjälpa Andreas, som gick i 5:an. Han hade vägrat att gå till skolan i 3 månaders tid. Lärare, psykologer, kuratorer hade på olika sätt försökt få honom tillbaka. Men han vägrade.
Slutligen försökte förtvivlade föräldrar dra honom till skolan. Han rymde till skogen så fort han
kunde. Andreas berättade för mig att han var så dålig i skolan, han låg alltid sist i matteboken och förstod ingenting. Hans kamrater gav “gliringar” och hans lärare ansåg att han var svagt begåvad. Det kändes som en osynlig mur, som han inte kom igenom. Han hade försökt och försökt. Nu orkade han inte längre.

När jag testade honom upptäckte jag att han var mycket kreativ. Han var ett typiskt holistiskt
barn. Vi gjorde olika övningar för att hitta Alfa-frekvensen - och där Bingo!
Plötsligt blev han alert och koncentrerad. Inlärningen gick med express. Så fort han lärt sig en fas, så frågade han efter nästa. Jag träffade Andreas två dagar i veckan. Efter några månader var han gott och väl ifatt och han visste att han var duktig. Efter mattetester i sjuan blev han sen placerad i bästa mattegruppen.

På samma sätt tog jag hand om andra elever i Linköping, som hade inlärnings-svårigheter.

Alfa-skolans project i Linköping:

" Barns bästa" i Linköpings kommun gick in för att stödja Alfa-pedagogiken. Den skulle vara ett komplement till den traditionella undervisningen. I en liten skola strax utanför stan, med lummiga ängar, som sluttar ner mot en sjö, tog jag emot olika lärare med deras elever. Jag visade hur de kunde arbeta för att hitta " koden" till inlärningen. De fick handledning och läromedel och sen fortsatte de i sin egen skola.

En vänlig känslostämning är nödvändig för en tillfredsställande inlärningssituation. Vi är inte på Alfa-våglängden när vi är stressade, spända, rädda, arga osv.

Andningen är viktig. Den som är rädd och stressad andas oftast fel. Det blir en ond cirkel. Obearbetade negativa känslor lagras och blockerar olika funktioner i kroppen. Med rätt andningsövning hittar jag tillbaka till Alfa-frekvensen och kroppen slappnar av, så att blockeringarna kan försvinna. Jag testade andningen på alla de elever, som mådde dåligt. Ingen av dem andades rätt, när de först kom ut till skolan.

Jag tycker att det har varit särskilt intressant att ta mig an elever med stora inlärnings- svårigheter, dyslexi, dyskalkyli osv. för att bevisa, att de på kort tid kan lära sig mycket av det, som i flera år tycktes omöjligt.Men mest meningsfullt är det att arbeta med en hel skolklass på det sätt som beskrivs från Vadstena kommun. ( se referenser) För naturligtvis kan alla elever utvecklas mycket mer, om vi stimulerar dem. Och tvärtom ! De slocknar om vi inte gör det.

Läs mera om eleverna längre ned.......( klicka här )

UPP ^

Stefan gick i 9-an. Han kunde inte 4-ans kurs i matte. I skolan sprang han mest omkring och
busade, när han inte var ute och svängde på sin moped.
Skolan hade försökt olika alternativa program för att lära honom. Men han hade gett upp och
trodde att han var obildbar och dum. Första gången Stefan kom ut till mig var han mycket spänd. Jag förklarade för honom lite om hur hjärnan fungerar och visade honom en andningsövning för att hjälpa honom att slappna av.
Sen började vi med matte. Snart tändes en glimt i hans ögon. I två timmar satt han, som en
snäll skolpojke. Han nickade, log och upprepade: “ Nu förstår jag, nu förstår jag. Det här vill jag satsa på.“ Hans lärare, som var med, trodde nästan inte sina ögon. Stefan satsade verkligen och på våren klarade han “Nationella proven i matematik". Han bad att få intensivträning i engelska och klarade även det provet. Han lyste som en sol.
Idag går han på gymnasiet och satsar på VG i matte.

Caroline: Straxt före jul kom en kurator ut till mig med en förtvivlad flicka från högstadiet,
De hade fått dra henne in i bilen och hon hade gråtit hela vägen. Hon rörde sig krampaktigt
och hade nervösa ryckningar i ansiktet. Hon hade vägrat gå till skolan för att hon var så dålig. Jag förklarade och visade henne hur jag arbetar och snart var hon i full gång och ville knappast sluta.
Sen kom hon tillsammans med några andra elever med liknande svårigheter. Tredje gången spelade vi engelska pjäser, som jag skrivit. Hon var helt fantastisk. Vilken inlevelse!
Och hela tiden bubblade hon av glädje och inspiration. Hon ansågs dålig i engelska. Men snart kunde hon pjäsen nästan utantill. Hennes kurator berättade, att hon hade talat engelska i bilen hela vägen in till stan.

Ibland kommer en grupp elever från mellanstadiet. Tre av eleverna hade diagnostiserats som
särskole-mässiga. En dag var deras speciallärare med.
När vi hade jobbat en dryg timme med matte, föreslog jag henne att ta en promenad. Hon svarade:
“ Nej tack, jag sitter gärna kvar. Jag vill se det här. Tänk, här har vi i alla år kämpat med dessa elever. Inget har hjälpt. Men nu fungerar det och jag förstår varför.
Så här ska jag arbeta med mina elever på skolan.”

För referenser.......( klicka här )